Ett litet älskat hjärta+BM-besök nr 1
Oj, jag har massor att berätta!
I måndags var vi på inskrivning på Barnmorskorna i Gamla Stan. Vi fick en erfaren bm vid namn Pia som jag genast fick förtroende för. Vi gick igenom olika saker som kostråd och kommande besök. Eftersom det var andra gången gillt gick inskrivningen ganska fort. Vi hann även prata lite om förra förlossningen och Pia var inte ett dugg avigt inställd till min önskan om att få förlösas med kejsarsnitt. Enligt henne var det ganska vanligt att omföderskor med mitt "bagage" får snitt andra gången (om de vill förstås). Det finns ingen garanti att skadan inte sker omgång nr två och då är det svårare att laga och kan leda till hemska komplikationer i efterhand. Efter samtalet tappade hon mig på fyra rör blod. För hivtest, blodgrupp, järndepåer, röda hund och lite sånt (kommer inte riktigt ihåg faktiskt). Mitt blodväre var tipptopp och blodtrycket var väääldigt lågt (vilket tydligen är bra). Därefter fick jag väga mig. 70 kg (två kilo mer än min trivselvikt - men vad gör det?).
BM-besök nr 1: Inskrivningen
Datum: 26 juli 2010
Graviditetsvecka: 11 (10+0)
Vikt: 70 kg
Hb: 130
Blodtryck: 62/90
Jag bad att få göra ett tidigt ul, mest för att jag ville se att det fanns något som levde i magen (och helst inte två) och för att vi åker på semester på söndag och det vore skönt att kunna koppla av lite. Jag fick en tid hos mvc läkare som har en äldre maskin där man kan se fostret, men inte göra så avancerade undersökningar. Jag ville ju bara se ett hjärta och eftersom jag fick komma redan dagen därpå var jag nöjd. Tyvärr kunde inte pappa T följa med, så mamma fick följa med istället. Hon blev jätteglad för förtroendet. Vi träffade en underbar läkare vid namn Christer som var hur skön som helst. Han berättade lite mer om låga blodtryck - att det troligen var därför jag mådde extra illa och att det var bra om jag kunde motionera lite (vilket jag verkligen vill). Han tog även upp min önskan om snitt (hade journalen från mvc). Han var inte lika positiv som Pia. Han menade på att även om jag haft en jobbig första förlossning så var jag värd en "revanch" med en bra andra. Då spände jag ögonen i honom och sa att det inte var under diskussion, jag vill inte "testa" en gång till. Jag vill inte chansa och få en likadan/värre skada. Då gav han snabbt med sig. Vill du ha snitt ska du självklart få det sa han och berättade att Pia kommer att skicka en remiss för snittsamtal redan efter RUL i vecka 19 (som jag förövrigt fick kallelse till redan igår, den 22 september ska vi dit).
Efter det snacket var det äääääntligen dags för ul. Christer visade oss skärmen direkt (tänk om det inte hade varit ngt?) och började prata om "här är huvudet och här är de små benen". Var är hjärtat? Det ville jag veta, jag ville ju veta att bebis lever! Det gjorde den. Han visade oss ett litet pickande hjärta. Vilken lättnad! Nu kan jag nästan koppla av. För har vi sett hjärtat i vecka 11, då ska det mycket till att det ska gå snett. Jag såg faktiskt hela "Minibebisen" med armar och ben och allt. Hur häftigt som helst. Tyvärr fick vi ingen bild. Men vi fick se att allt såg finfint ut. Direkt efter besöket ringde jag en glad älskling. Nu verkar det faktiskt som om vi ska få en liten bebis till i februari 2011! Hur häftigt som helst. Är beräknad till den 20 feb, så det blir npg snitt någon gång mellan den 10 och den 15. Det vore häftigt att snittas den 14, på alla hjärtans dag!
I måndags var vi på inskrivning på Barnmorskorna i Gamla Stan. Vi fick en erfaren bm vid namn Pia som jag genast fick förtroende för. Vi gick igenom olika saker som kostråd och kommande besök. Eftersom det var andra gången gillt gick inskrivningen ganska fort. Vi hann även prata lite om förra förlossningen och Pia var inte ett dugg avigt inställd till min önskan om att få förlösas med kejsarsnitt. Enligt henne var det ganska vanligt att omföderskor med mitt "bagage" får snitt andra gången (om de vill förstås). Det finns ingen garanti att skadan inte sker omgång nr två och då är det svårare att laga och kan leda till hemska komplikationer i efterhand. Efter samtalet tappade hon mig på fyra rör blod. För hivtest, blodgrupp, järndepåer, röda hund och lite sånt (kommer inte riktigt ihåg faktiskt). Mitt blodväre var tipptopp och blodtrycket var väääldigt lågt (vilket tydligen är bra). Därefter fick jag väga mig. 70 kg (två kilo mer än min trivselvikt - men vad gör det?).
BM-besök nr 1: Inskrivningen
Datum: 26 juli 2010
Graviditetsvecka: 11 (10+0)
Vikt: 70 kg
Hb: 130
Blodtryck: 62/90
Jag bad att få göra ett tidigt ul, mest för att jag ville se att det fanns något som levde i magen (och helst inte två) och för att vi åker på semester på söndag och det vore skönt att kunna koppla av lite. Jag fick en tid hos mvc läkare som har en äldre maskin där man kan se fostret, men inte göra så avancerade undersökningar. Jag ville ju bara se ett hjärta och eftersom jag fick komma redan dagen därpå var jag nöjd. Tyvärr kunde inte pappa T följa med, så mamma fick följa med istället. Hon blev jätteglad för förtroendet. Vi träffade en underbar läkare vid namn Christer som var hur skön som helst. Han berättade lite mer om låga blodtryck - att det troligen var därför jag mådde extra illa och att det var bra om jag kunde motionera lite (vilket jag verkligen vill). Han tog även upp min önskan om snitt (hade journalen från mvc). Han var inte lika positiv som Pia. Han menade på att även om jag haft en jobbig första förlossning så var jag värd en "revanch" med en bra andra. Då spände jag ögonen i honom och sa att det inte var under diskussion, jag vill inte "testa" en gång till. Jag vill inte chansa och få en likadan/värre skada. Då gav han snabbt med sig. Vill du ha snitt ska du självklart få det sa han och berättade att Pia kommer att skicka en remiss för snittsamtal redan efter RUL i vecka 19 (som jag förövrigt fick kallelse till redan igår, den 22 september ska vi dit).
Efter det snacket var det äääääntligen dags för ul. Christer visade oss skärmen direkt (tänk om det inte hade varit ngt?) och började prata om "här är huvudet och här är de små benen". Var är hjärtat? Det ville jag veta, jag ville ju veta att bebis lever! Det gjorde den. Han visade oss ett litet pickande hjärta. Vilken lättnad! Nu kan jag nästan koppla av. För har vi sett hjärtat i vecka 11, då ska det mycket till att det ska gå snett. Jag såg faktiskt hela "Minibebisen" med armar och ben och allt. Hur häftigt som helst. Tyvärr fick vi ingen bild. Men vi fick se att allt såg finfint ut. Direkt efter besöket ringde jag en glad älskling. Nu verkar det faktiskt som om vi ska få en liten bebis till i februari 2011! Hur häftigt som helst. Är beräknad till den 20 feb, så det blir npg snitt någon gång mellan den 10 och den 15. Det vore häftigt att snittas den 14, på alla hjärtans dag!
