Miss G and the Baby

Här kommer en liten lägesrapport, en dag "över" passerandet av veck 15. Tänk att jag redan är här, idag har jag enligt fl:s uträkning gått 100 dagar av graviditetens 280 (eller 35,7 %). Enligt min egen uträkning ligger jag på dag 101 (36%). Nåja, såhär beskrivs i alla fall vecka 15:

Kroppen: Man kan känna sig nästäppt och ha lätt för att blöda näsblod när man är gravid även om det är mer vanligt under slutet av graviditeten. Nästäppa beror till stor del på den ökade mängden östrogen samt ökad blodmängd som i sin tur mjukar upp brosk och vävnader vilket gör att man blir täppt i de trånga näsgångarna. Det kan i sin tur göra att man snarkar om nätterna. Blodkärlen kan även vidgas vilket medför att man lättare blöder näsblod.
Från vecka 15 kan du göra ett fostervattensprov.
Nästäppa, javisst. Men tyvär tror jag att jag har åkt på en regelrätt förkylning. Är snorig, hängig och matt. Det är nästan så att jag hoppas på att febern ska bryta ut så att jag gan gå hemma o skrota några dagar o vila.

Fostret: Huden är i det här stadiet genomskinlig och man ser blodkärlen. Armarna kan röra sig och händerna kan knytas. Hjärtat pumpar ungefär 28 liter blod/dygn och hjärtljuden kan avlyssnas med en doptone-apparat. Fostrets hud är tunt och täcks av ett tunt skikt hår som kallas lanugo-hår.

Tankarna just nu kretsar kring första sparken. Vet att man kan känna bebisen tidigare som omföderska och jag längtar så tills jag får ett litet livstecken från pyret.

Här är jag och magen nu på kvällen i v 14 (13+1). Har på mig den skönaste mammaklänningen som jag hade även förra graviditeten. Så mjuk o bra att ha på kvällen när jag bara myser hemma.

Idag har jag berättat för min storchef att jag är gravid. Han visste redan om det, sa han (hur kan han veta det?) och det enda han ville veta var när bebisen skulle komma. Inget grattis eller så. Hade iof förväntat mig en utskällning, men man hoppas ju på att man ska få positiv respons. Jaja, nu är det sagt iaf och det betyder att jag inte måste hymla på torsdag när vi har kickoff-middag med jobbet. Jag har ungefär 5 månader kvar att jobba, känns riktigt skönt att veta faktiskt. Hoppas jag "håller" hela vägen, vill lämna över snyggt och det vore trist med sjukskrivning.

Nu känns det som om vi faktiskt har kommit en bit på väg. Halvvägs in i fjärde månaden och jag anar ett litet put på magen. Jag berättade för min chef idag att jag är gravid. Reaktionen? Knappt ett grattis, utan mer, jaha, då får vi diskutera när vi ska ta in en vikarie. Ja, ja. Kanske blev hon lite chockad? Imorgon berättar jag för storchefen, är lite nervös.

Så här skriver Familjeliv om vecka 14:
Kroppen: Hormonförändringar kan visa sig genom att huden på mamman blir mörkare på vissa ställen, kvinnor kan få en vertikal mörk rand från naveln och neråt samt mörkare bröstvårtor. Randen brukar försvinna efter förlossningen, men man ska vara försiktig med att sola för mycket under graviditeten eftersom man även kan få andra pigmentfläckar som kanske inte går bort. Du kan bli snabbare andfådd eftersom blodvolymen i kroppen börjar öka.
De flesta börjar få en liten mage. Om du tidigare fött barn blir magen oftast större mycket tidigare.
Anfådd? Javisst, känns som om jag har uuuuuurdålig kondis. Magen är ju där, det är riktigt mysigt.

Fostret: Öronen är placerade där de ska vara och har fått den rätta formen. Alla större organsystem är nu färdiga och njurarna tillverkar urin. Fostret befinner sig nu i en snabb fas av tillväxt. Benen är längre än armarna och det finns gott om fostervatten som fostret simmar runt i.

Så var vi här, vid den magiska 12+någonting veckan. Det känns SÅ bra. Har ju sett minibebisen redan men nu kan vi verkligen pusta ut. Dottern ska få ett syskon. Vi ska bli tvåbarnsföräldrar, hur mäktigt är inte det? Har planer på att berätta på jobbet denna vecka, har två chefer, den närmsta är jag inte så orolig för men den översta kan slinta lite så jag är lite orolig. Med min närmsta chef är vi tre på min arbetsgrupp och den tredje gick på mammaledighet i maj. Jaja, det ska väl gå. Måste i alla fall berätta snart för det börjar bli svårt att dölja lilla magen. Jag var och testade mammabyxor idag och då blev kulan helt plötsligt jättestor!

I övrigt börjar illamåendet lägga sig lite, det är inte alls så mycket som det var för några veckor sedan - passar bra eftersom jag började jobba igen efter semestern igår.  Men jag är fortfarande o-t-r-o-l-i-g-t trött.

Såhär säger familjeliv om vecka 13:
Kroppen: Nu börjar den andra delen av graviditeten och känslan av att vänta barn har ofta infunnit sig. Du känner dig lite lugnare, då största risken för missfall är över.
Det är rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamåendekänslorna och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Det är svårt att skilja fosterrörelser från vanligt bubbel i magen. När man ligger stilla i sängen kan det vara lättare, känner man ett litet sprattel en bit nedanför naveln och det inte åtföljs av något kurrande ljud är det mycket troligt att det är just fostret som rör sig.
Tänk på att ta hand om dig själv och vila lite extra. Arbete och fysisk aktivitet är helt ok, men undvik stress.

Fostret: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan. Hos flickorna finns nu miljoner ägganlag i de omogna äggstockarna och pojkarna börjar bilda manligt könshormon.

Nu har jag snart vetat att det bor en liten därinne i fem veckor. Vecka 10 känns bra, vi är en bra bit på väg till säker mark - om tre veckor idag kan vi andas ut. Då har vi tänkt att vår lilla tjej ska få veta att hon ska bli storasyster. Det blir stort.

Så här säger Familjeliv om vecka 10:

Vecka 10

Kroppen: Nu är det många som är känsligare än vanligt. Det beror på att man påverkas av en mängd hormoner. Trötthet, irritation och många funderingar kring framtiden är vanligt. Som partner kan det vara svårt att förstå vad som händer då det ofta går mycket fort från det att den blivande mamman mår bra till att hon känner sig gråtfärdig.

Jag är trött, trött, trött. Som tur är befinner jag mig tillsammans med lillan och mina föräldrar på landet. Där blir jag bortskämd med sovmornar. Passar även på att sova middag med dottern, det blir ett par timmar. Är inte lika kvällstrött. Illamående och yrsel kommer så fort det dröjer för länge mellan måltiderna. Tråkigt nog är jag inte sugen på något alls, men hungrig jämt. Märklig känsla. Är ständigt kissnödig och brösten ömmar - så det finns gott om gravidtecken. Jag tycker mig börja se en liten rundning på magen - men det är nog inget annat än bullar :-)

Alla kvinnor som fyller 35 år innan barnet föds erbjuds ett så kallat KUB-test, men även yngre kvinnor kan göra det vid särskilda omständigheter. KUB-testet används för att beräkna sannolikheten för att du väntar ett barn med Downs syndrom. KUB-testet består av en ultraljudsundersökning där man mäter nackuppklarningen (NUPP) hos fostret, samt ett blodprov som tas minst fyra dagar före ultraljudet.
Om testet visar på riskfaktorer kan man gå vidare med ett fostervattensprov eller moderkaksprov. Dessa provtagningar är dock inte riskfria, utan kan innebära en ökad risk för missfall.

Jag är inte över 35 så det här är inte aktuellt, hoppas dock på ett vul i samband med inskrivningen nästa måndag.

Fostret: Nu är embryoperioden över. Moderkakan gör sig redo att ta över näringstillförseln. Det tar dock ett par veckor för moderkakan att mogna innan den kan överta gulkroppens funktion. Fingrar och tår är helt åtskilda och smaklökarna börjar bildas. Nu kan man skymta början till alla 20 mjölktänderna. Äggstockarna eller testiklarna är utvecklade. Rörelserna är kraftigare och fostret börjar kunna ändra läge i livmodern. Den lilla svansen har försvunnit och huvudet får alltmer mänskliga drag. Fostret har ett ansikte med spädbarns-profil. Hög rundad panna, liten uppnäsa och en mer markerad haka.

Härligt att det är ett foster, lilla bebisen här i rutan ser också trevligare ut :-)

Hoppsan, glömde visst att skriva förra veckan. Idag går jag in i vecka nio och är alltså i tredje månaden! På måndag om fyra veckor kan vi pusta ut. Hoppas, hoppas detta går vägen! Det är en mycket efterlängtad bebis i magen.

Så här kan man läsa om vecka 9 på www.gravid.se:
Livmodern har nu blivit dubbelt så stor som innan du blev befruktad. Du ser inte gravid ut än men kanske märker du att byxorna sitter tajtare i midjan. Nu kan en del tecken på hormonella förändringar synas i hyn. Rynkor syns mindre, vissa kvinnor får finnar, tandköttet mjuknar och det är mycket viktigt att sköta dentalhygienen under resten av graviditeten. Vidare kan sköldkörteln vara mer framträdande. Kring bröstvårtorna kan det dyka upp små upphöjda knutor som kallas Montgomerys körtlar.

Ditt barn är 22-30mm långt från huvud till stjärt. Embryot börjar nu mer och mer se ut som en baby med fingrar och tår på händer och fötter. Armar och ben växer fort, ögonlocken täcker nästan hela ögonen och en näsa sticker ut. Barnet rör sig nu försiktigt och tränar sina muskler, men eftersom fostret är stort som en vindruva kan modern inte känna rörelserna än. Under denna vecka utvecklas diafragman och det är tack vare denna muskel som barnet kan andas efter födseln. Inälvorna som började bildas från navelsträngen, transporteras till bukhålan som blir större allt eftersom fostret växer.

På vissa platser kan man nu göra vaginalt ultraljud för att se hjärtfrekvens och även se hur många foster det är. Detta är i så fall det första läkarbeviset för att man verkligen är gravid.
Jag funderar på att be om ett vul vid inskrivningen om två veckor.

Oj, det var visst en vecka sedan sist jag uppdaterade. Idag går jag in i vecka 7, vilket gör att det är sex veckor kvar tills vi går in i på säkra marker (missfallsriken minskar drastiskt efter utgången vecka 12) och fyra veckor kvar tills vi ska till MVC för att skriva in hos barnorskan. Jippie, det går framåt!

Det här händer i vecka 7:
Kroppen: Man kan känna sig illamående på grund av hormonerna och ha lite molande värk
i underlivet, vilket är helt normalt. Sömnen kan rubbas, ofta beroende på att man måste man gå upp för att kissa. Magen kan kännas uppblåst på grund av att tarmarna arbetar långsammare. Vissa har redan ökat i vikt, men har du problem med illamående och kräkningar är det inte ovanligt att du istället har minskat i vikt. Det kan hjälpa att äta något litet innan du kliver upp ur sängen och att äta många små måltider.
Jotack, illamående hej hej! Igår natt kunde jag inte somna för att jag var så "sjösjuk" och de höll i sig en bra bit in efter lunch. Molvvärken känner jag också av - känns som mensvärk ungefär, fast mildare.

Embryot: Embryot är nu en centimeter långt. Handled och fingrar skapas och händer och fötter kan urskiljas som små paddlar. Ansiktet börjar ta form och ögonen kan ses som små fördjupningar. Inne i huvudet finns det något som liknar blåsor, det ska senare bli hjärnan. Här kan man med ultraljud se embryots hjärtaktivitet.
Ser inte "babyn" i räknaren här brevid urläskig ut? Inte liknar det en bebis iaf. Jag hoppas att den ändrar look snart :-)

Idag går jag, enligt mina och FL:s beräkningar in i vecka 6. Bara sju veckor kvar till vecka 13 :-) Jag är egentligen inte så orolig för missfall, trots att jag fick ett några månader jag plussade med dottern. Känner på mig att detta kommer att gå vägen och försöker vara positiv (trots att jag rutinkollar efter blod vid varje toalettbesök). Jag har en del graviditetsyndrom och så länge jag har dem behöver jag inte vara orolig. Mina symtom so far:
*Illamående, inte alltid men tillräckligt
*Uppsväld mage, särskillt på kvällarna
*Ömma bröst
*Utebliven mens
*Positivt graviditetstest (2) :-)

Imorse ringde jag och bokade tid för inskrivning på Barnmorskorna i Gamla Stan. Ända sedan jag förstått att de har samma ägare som BB Stockholm har jag vetat att jag ville gå där om jag bliev gravid igen. Det är nämligen där jag hoppas att få föda nästa gång. Jag var lite orolig, det råder ju babybom och jag vet att just den här MVC är otroligt populärt, så jag var rädd att jag inte skulle få plats. Men det var inga problem. Jag talade med en trevlig kvinna som gav mig en tid 10.30 den 26 juli. Toppen tyckte jag. Tills jag upptäckte att det är fem veckor dit! Oj, så långt att bara gå och vänta. Men bra, för det är när jag har semester så då behöver jag inte ljuga på jobbet. Spännande ändå, nu är min andra gravidresa igång. Hoppas jag älskar den lika mycket som jag älskade min första.

Från blimamma.se om Vecka 6:

I den sjätte veckan är din bebis 6-9 mm stor från huvud till rumpa. Det kan hända att du gått upp något eller några kilon, men om du har mått illa och tappat matlusten kan det lika väl hända att du behållit din ursprungliga vikt eller rentav gått ner!

Du har nu varit gravid en hel månad och du har vid det här laget troligen märkt att din kropp börjat förändras och att dina kläder känns lite tightare än vanligt. Så här tidigt är symptomen vanligen inte så uttalade, men en del kvinnor får halsbränna, andfåddhet och illamående.

Om en läkare undersöker skulle han/hon kunna känna att din livmoder är förstorad och det är oftast möjligt att se embryots hjärtslag vid en ultraljudsundersökning.

Från vecka 6-10 är embryot som känsligast för skadlig inverkan från omgivningen. Det är nu alla viktiga organ och system anläggs och växer till, så som hjärna, nervsystem och ögon. Det är därför extra viktigt att under denna perioden inte utsätta sitt växande barn för några riskfaktorer, så som alkohol och rökning, samt att se till att det får alla näringsämnen som det behöver, som t.ex. folsyra.

Milstolpar: Fostrets hjärta börjar slå! Ansiktsdrag, som mun och tunga, kan urskiljas. Ögonen har näthinna och lins. Matsmältningssystemet börjar bildas med de första cellerna i magen och tarmarna. På huvudet finns små inbuktningar där ögon och öron kommer att bildas. Käkarna börjar också att utvecklas.

... där inne.

The baby story so far:
Efter en tuff första förlossning för tre år sedan tog det lång tid att bli sugen på en till baby. Medan "alla" andra som fick barn samtidigt som oss verkade vara tokladdade inför tvåan och levererade till höger och vänster kände vi oss fortfarande traumatiserade efter första förlossningen och framförallt den tuffa tiden efter förlossningen då jag skulle försöka komma tillbaka efter en förlossningsskada. Kan nämna att åtta av totalt tio mamas i min mammagrupp på bvc hade fått en till bebis innan den första fyllt två. Jag kände verkligen inget sug alls. Vi far fortfarande yngre än vad de flesta är när det får sitt första barn och jag hade nytt jobb (på projekt - bara det gjorde att jag ställde mig ytterst tveksam till att jag skulle gå på ännu en föräldraledighet som unemployed). Men så plötsligt, från en dag till en annan, kom det. Babysuget. Smygande som en och en annan inbrottstjuv. I buskarna till en början, men allt mer tydligt för var dag. Jag vågade inte rikitgt ta upp detta med min älskling, vår dotters pappa. Vet inte hur samtalet kom upp för några månader sedan, men det visade sig att han ocskå började bli sugen på en till bebis.

Fnissiga och sprittiga bestämde vi oss för att det kanske var dags att plocka ut min spiral. Lyckligtvis sammanföll detta med att jag blev tillsvidareanställd. Den 25 maj plockades spiralen ut. Den 31 maj hade jag ägglossning. Den 11 juni trodde jag att jag hade BIM (hade haft en liten blödning innan den sista mensen som snurrade till det). Jag hade köpt ett sådant där svinsyrt digitaltest med veckoindikator från Clearblue. Alldeles sprattig tog jag testet på fredagmorgonen. Två minuter kom svaret: Inte gravid. Nåja, tänkte jag. Hur ofta tar det sig på första försöket? Bättre lycka nästa gång. Visst var jag besviken, men det var trots allt försök nr 1 och då får man knappt bli ledsen. Nåja, jag väntade på mensen. Väntade och väntade. Ingen mens. På måndagen tänkte jag: "Den kommer säkert imorgon, dumt att köpa fler dyra test när jag ändå inte är gravid". på tisdagen tänkte jag: "Nu har jag säkert stressat upp mig och gjort mensen sen" (Den är väldigt punktlig annars). På onsdagen köpte jag ett duo-pack med vanliga clearblue. Och tänka sig, där kom ett supertydligt plus. Hallelulja! Jag är GRAVID! Det tog sig på en gång. Helt otroligt! Jag slog in testet i ett paket och gav det till älkslingen när han kom hem. Han blev helt strålande glad!

Vad sjorde jag med test nummer två i paketet? Jag testade förstås igen morgonen efter för att vara säker. Och jepp, plusset kom snabbare än kontrollstrecket. MEGAGRAVID alltså, jippie!

Enligt fl:s räknare är jag i vecka 5 (4+4). Så spännande!

/Miss G